Om: Fredrik och Nicklas tycker till om saker som behövs tyckas till om. Det går att eposta, jag tror vi tar förslag på saker att testa.

Sök

Etikettmoln:
öl, choklad, dagar, film, fras, godis, juniper hill, kaffe, kex, kläder, kladdkaka, konst, kyckling, ljud, lokal, mössa, mat, musik, nötter, olw, ostbågar, pizza, pommes frites, sömn, siffror, skiva, språk, tacos, tavla, te, teknik, tidning, vätska

Skribenter:
Fredrik
Nicklas
Praktikanter
Praktikantassistenter

 RSS:a

No. 6 i Alvesta, en lokal

/ måndag mars 24, 2008

Jag tror det första som slog mig när jag steg in på No. 6 i Alvesta var hur man kunde få för sig att trycka in Eldkvarn på ett sådant ställe. Det visade sig senare att Plura och Karla först varit inbokade som akustisk akt, vilket vibrerar mer logiskt, och de andra råkade ha vägarna förbi.

Det om det, nu var det inte bandet jag skulle prata om.

Lokalen, döpt till No. 6 efter – tar jag i min naiva enfald för givet – efter gatunamnet den tilldelats, var en positiv överraskning. Jag hade inte väntat mig någonting tokuselt, det handlade mest om en frånvaro av förväntningar. Det var glädjande att gå in och hitta en riktigt mysigt lokal som känns anpassade för den jazz och blues i mindre skala som vanligen dras dit. Det låga taket ger ett lätt klaustrofobiskt intryck och det finns en olyckligt placerad pelare precis framför scenen. Speciellt det sistnämnad är väl lokalens enda riktiga negativa punkt, som å andra sidan är svår att hänga upp sig på med alla goda intryck i minnet. Stolar och bord är bra placerade, och den lilla inte alls imponerande baren passar in som en nyfödd i hammocken.

Pelaren och ett okej men inte mer ljudsystem förhindrar toppbetyg, det hindrar mig dock inte från att ge en rekommendation till den som råkar ha vägarna förbi. Själv tänkte jag testa på en av de ordinarie jazzkvällarna, det vore intressant att se lokalen med ett för sammanhanget mer naturligt val av artist.

— Fredrik

Mössa under vindiga dagar

/ lördag december 22, 2007

Jag har sådant där hår som bara hårfrisörer tycks uppskatta. Det har ingen volym och tenderar att bara ligga ner. Vindiga dagar är det riktigt jobbigt för kallheten blåser takt in och får hela skalpen att blid syndfullt nedfrusen. Riktigt jobbigt, men det finns ju huvudproteser numera.

Genom att begrava huvudet i en tygklump slipper öron och skalle bli till is. Fantastisk uppfinning faktiskt. Så till vida det inte slår om snabbt och man står där i plusgrader med något lurvigt på huvudet. Då börjar man svettas och det är lite värre än att frysa. Fast om man har på sig mössa när det är värmt förjänar man det, för man är otvivelaktigt en idiot.

Hursom. Mössa. Ibland kan man vara lite tvivlande, men det är ett bra klädesplagg. Praktiskt, funktionellt. Klart en bra sak. Sedan får man bara hoppas att när man väl hittat en väldigt skön mössa inte tappar bort den på en offentliga toalett eller liknande och tvingas gå med en mindre perfekt mössa resten av vintern.

— Nicklas

Tower Breakfast Tea

/ torsdag december 13, 2007

^{(bild från Fotoakuten.se)}

Teet vi har på jobbet är ett billigt te i billig storförpackning, så billigt att dom inte ens kostade på sig snören till påsarna. Tower Breakfast Tea. Det är inte väldigt gott. Något det däremot är, är värmande kroppen råkalla vintermorgnar. Det kallas förmildrande omständighet. Räddad från bottenbetyg, din lille förlorare!

— Fredrik

David Lynch Signature Cup espresso

/ fredag december 7, 2007

Hade jag haft sinnesnärvaro hade jag sagt “this is a damn fine cup of coffee” men istället satt jag som förhäxad och stirrade ner i koppen. Innehållet var svart och det var bättre än “damn fine”, det var fantastiskt. Smaken fick mig att mysa samtidigt som värmen spred sig genom kroppen. Det finns de som säger att gott kaffe förhöjs av presentationen. Snickesnack. Allt som behövs är en kaffe kopp och en burk med David Lynchs ansikte på. Resten är ovidkommande. Att det låg glasskärvor på köksbordet och lite disk i en ända stor röra spelade ingen roll. David Lynch Signature Cup espresso, this is the fucking shit right here.

Personligen tycker jag det var en genidrag att med hjälp av kaffet finansiera distributionen av Inland Empire. Delvis, just nu går delar av pengarna till något annat filmerlaterat. IFC tror jag, men jag erkänner rakt ut att jag kan ha fel.

Men det finns ett moln av oro, ett oväder på horisonten. Inte nog med att man allvarligt överväger att skaffa en espressomaskin, att beställa kaffet från hemsidan är rätt dyrt på grund av frakten. Så om någon ser det inom landets gränser: hojta till i eposten för helvete. För med billigare frakt hade det blivit en femma. Det här är kaffe värt en längre bilresa. Damn fine.

— Nicklas

Ett pommes stulit från Fredriks tallrik

/ onsdag december 5, 2007

Innan Inland Empire började åt några ur “the possé” kebab. Ingen drack lager eller popadoms, så det gick inte göra ett Red Dwarfskämt – inte för att det gjorde något, ingen av de andra skulel fattat det ändå. Men till saken hör att jag stal och åt upp en pommes frites från Fredriks tallrik. Precis som rubriken säger. Jag sträckte högerarmen mot vänster och tog den, rakt från utkanten av tallriken. Sedan åt jag den som om den vore min.

Men först då utseendet, för det är en del i hela pommes-upplevelsen. Sidorna var platta, det som i normala fall kallas “strips” i matbutikerna utan att någon förstår varför. Det är ju så de ska vara, de där guppigt räfflade sakerna som blir degigare oavsett tid i ugnen har stulit namnet i livsmedelskatalogerna. Dumt. Men den här var platt och som sig bör. Den var också gul, mellan gul och väldigt gul på diagrammet.

Det negativa med det hela var två saker. Fredrik hade saltat dåligt så inget salt alls på den här. Skamligt, för pommes utan salt är inte bra alls. Det är lite småtrist att äta, lite torrt utan smak. Det andra stora felet var att det bara var ett, och alltså, bara äta ett pommes är skitdumt, för de är rätt små. Ensamt är det som en sådan där mesig “aptitretare” som kypare springer runt med på brickor i amerikanska filmer. Nej, mer salt och fler i antal och det hade kunnat vara något till skillnad från det här.

— Nicklas

Äldre